Miljöproblemen i Kina är i denna tid mer påtagliga och utbredda än någonsin tidigare. Från avskogning och torka till luft- och plastföroreningar, dessa är bara några av de faktorer som förvärrar klimatförändringarna, och dess konsekvenser känns över hela världen. Kina skonas inte från effekterna av den globala uppvärmningen och upplever allt fler naturkatastrofer, vilket leder till förstörelse, stort mänskligt lidande och förlust av biologisk mångfald. År 2021 rankades denna ekonomiska supermakt som fjärde land i världen med flest naturkatastrofer. Samtidigt som landet är på väg att bli världens största ekonomi har Kinas snabba industriella expansion de senaste decennierna också bidragit till rekordnivåer av luft- och vattenföroreningar. Här är fem av de mest oroande miljöproblemen i Kina:
Överst på listan över miljöproblem i Kina återfinns luftföroreningar. Landets dåliga luftkvalitet är inget nytt fenomen. Sedan starten av den industriella expansionen och ekonomiska boom under slutet av 1970-talet - som lyfte 800 miljoner människor ur fattigdom och ledde till att Kinas BNP växte i genomsnitt med 10% per år under fyra decennier - har luftkvaliteten gradvis försämrats.
Enligt World Air Quality Report från 2021 hade 143 av de 1 374 städerna i Östasien årliga genomsnittliga koncentrationer av PM2.5 som överstiger WHO:s gränsvärden med sju gånger. Alla dessa städer befann sig i Kina, och den sydvästliga staden Hotan i Xinjiang upplevde den högsta föroreningsnivån i landet, med cirka 101 µg/m³, över 20 gånger WHO:s riktvärde.
Kinas dåliga luftkvalitet orsakar uppskattningsvis 1,2 miljoner förtida dödsfall varje år. Detta problem tillskrivs främst den snabba ekonomiska expansionen som landet upplevt sedan 1979, vilket resulterat i en drastisk ökning av kolbaserad industriproduktion och efterfrågan på el, samt en exponentiell ökning av antalet privata fordon. Cirka 48% av Kinas koldioxidutsläpp kommer från industrisektorn, 40% från energiproduktionen - främst kol - och 8% från transportsektorn. Med en ständigt växande befolkning har efterfrågan på el ökat utan avbrott, vilket leder till ännu mer kolbränning och försämrad luftkvalitet.
Trots löftet om att nå noll nettoutsläpp före 2060 är Kina fortfarande världens största producent och konsument av kol, som ensamt svarar för 60% av landets elförbrukning. I ett försök att återställa ekonomin till nivåer före pandemin och dämpa energikrisen som utlöstes av den exponentiella ökningen av industriell verksamhet under 2021, beordrade den kinesiska regeringen fabrikerna att öka sin produktionskapacitet och byggde mer än tre gånger så mycket ny kapacitet för kolbaserad energiproduktion som resten av världen tillsammans. Inte överraskande nådde Kinas koldioxidutsläpp nästan 12 miljarder ton samma år, vilket motsvarar 33% av den globala totalen.
Trots de oroande värdena som rapporterats och att ingen kinesisk stad uppfyller WHO:s normer har luftkvaliteten i Kina konsekvent förbättrats under de senaste åren. Sedan 2018 har stora städer sett en sammanlagd minskning på 21% av årliga PM2.5-koncentrationer, och 2021 uppnådde huvudstaden Beijing sina egna mål för luftföroreningar för första gången.
President Xi Jinping hävdar att kampen mot föroreningar är en av hans högsta prioriteringar och har kallat detta miljöproblem för ett av Kinas "tre svåra strider", tillsammans med att minska fattigdom och förbättra finansiell stabilitet. Den långsiktiga strategin fokuserar främst på att minska utsläppens intensitet genom ökad användning av icke-fossila energikällor. Under de senaste åren har Kina lagt mycket stor vikt vid ren energi såsom vind- och solkraft. Den senaste femårsplanen, en av landets viktigaste policydokument, har fastställt en ny strategi som innefattar investeringar i landbaserad ren energiteknik, elöverföringsnät, kärnkraft samt havsbaserad vindkraft i kustområden.
Eftersom Kina är världens mest folkrika nation är det särskilt viktigt att hantera de påtryckningar som kommer med urbaniseringen, särskilt luftföroreningar. För att förbättra luftkvaliteten i de ständigt växande storstadsområdena satsar regeringen stort på smarta städer. Metropoler som Beijing och Nanjing arbetar redan med strategier för att minska föroreningar från industrier och trafik, och de har infört smarta teknologier för att identifiera olika föroreningar och utveckla grön infrastruktur som drivs av förnybara energikällor.
Högt upp på listan över miljöproblem i Kina finns också vattenförorening. Upp till 90% av landets grundvatten är förorenat av farliga utsläpp från människor och industrier, samt jordbrukskemikalier, vilket resulterat i att omkring 70% av floder och sjöar är osäkra för mänsklig användning. Nästan hälften av befolkningen har inte tillgång till säkert dricksvatten, medan två tredjedelar av landsbygdsbefolkningen tvingas förlita sig på förorenat vatten på grund av brist på adekvata system för avloppsrening.
Det är tydligt att vattnet du dricker i Kina är lika farligt som luften du andas. Medan luftföroreningar kan observeras med blotta ögat är markföroreningar i städerna inte lika synliga, vilket gör att problemet har glömts bort och fortsätter obemärkt. I decennier har fabriker haft möjlighet att släppa ut sitt avloppsvatten i sjöar och floder i hela landet på grund av dålig miljölagstiftning, svag tillsyn och regeringens misslyckande med att bekämpa förorenande industrier. Det har emellertid gjorts betydande framsteg under de senaste åren.
Den trettonde femårsplanen från 2016 fastställde specifika mål för vattenkonsumtion och vattenkvalitet, med sikte på att minska vattenanvändningen med 23% från nivåerna 2015 till 2020. Detta innefattar uppgradering av stadsavloppsanläggningar, ökad behandling av avloppsvatten och påtryckningar på bönderna att minska användningen av kemiska gödningsmedel och bekämpningsmedel för att minska föroreningar från jordbruket.
Enligt State of Ecology & Environment Report från 2020 har de flesta av de viktigaste målen som fastställts i trettonde femårsplanen uppnåtts och överträffats, med tanke på att landet på mycket kort tid har lyckats bygga mer än 39 000 nya avloppsreningsanläggningar i 95% av städerna och 30% av landsbygdsområdena. För att ytterligare förbättra vattenkvaliteten finansierade den kinesiska regeringen byggandet eller renoveringen av nästan 80 000 kilometer av avloppssystemet mellan 2021 och 2025.
Trots att ytvatten fortsätter att förbättras har grundvattenkvaliteten fortfarande en lång väg att gå, med bara 13,6% som anses vara lämpligt för mänsklig konsumtion enligt rapporten. Vattenföroreningen orsakar fortfarande mer än 100 000 dödsfall och ekonomiska förluster på 1,5 biljoner USD varje år. Detta är ett miljöproblem som Kina inte längre har råd att bortse ifrån.
Förutom föroreningar är tillgången till vatten i Kina också bland de mest oroande miljöproblemen. Detta problem förvärras av klimatkrisen, vars effekter kraftigt minskar tillgången till färskvatten i landet, vilket leder till allvarliga brister. Trots att landet huserar nästan 20% av den globala befolkningen, har Kina endast 6% av världens totala färskvattentillgångar.
År 2018 uppskattades de totala förnybara interna vattenresurserna till 1 927 kubikmeter per capita - nästan 75% mindre än det globala genomsnittet. För att förvärra problemet är vattnet ojämnt fördelat i landet, med 80% koncentrerat i Sydkina, trots att Nordkina är kärnan i landets utveckling. I de tre tungt industrialiserade norra provinserna Beijing, Tianjin och Hebei, där 130 miljoner människor bor, är det tillgängliga vattnet för mänsklig konsumtion mindre än 184 kubikmeter per person, långt under gränsen på 500 kubikmeter för vattenbrist.
Vetenskaplig konsensus säger att klimatförändringar spelar en avgörande roll för vattenbristen i Kina, där ökande temperaturer är en av de huvudsakliga faktorerna som förvärrar krisen. Å ena sidan har glaciärerna på Qinghai-Tibetplatån - även känd som "Tredje polen" - som har försörjt Yangtze- och Gula floderna med smältvatten från glaciärer i tusentals år, minskat med 82%, och mer än en femtedel av isomfånget har försvunnit sedan 1950-talet. Enligt Greenpeace kommer bristen att bli "dramatiskt" akut när dessa glaciärer når "peak water", vilket innebär att vattentillförseln inte längre kan möta vattenkonsumtionen, något som kan inträffa redan så tidigt som 2030.
Å andra sidan har stigande temperaturer också påverkat atmosfärisk cirkulation, vilket gör att nederbördsmönster blir opålitliga och mindre frekventa i norra och inlandets regioner. Oregelbunden nederbörd har varit den främsta orsaken till de rekordartade torkorna som drabbat landet under det senaste decenniet. Efter en historisk 116-dagars torka som ägde rum i huvudstaden mellan oktober 2017 och februari 2018 ställdes de sydkinesiska storstäderna Guangzhou och Shenzhen inför en av de svåraste torkorna på decennier.
För att tackla en av de mest påträngande miljöproblemen i Kina har regeringen utvecklat flera vattensystem för att öka tillgängligheten av vatten i torra områden. Det mest anmärkningsvärda är South-to-North Water Diversion Project. Planen har 50 års historia och omfattar infrastruktur för att leda nästan 45 miljarder kubikmeter vatten årligen från Yangtzefloden i söder till det torra norr. Även om detta projekt på 62 miljarder USD inte förväntas vara helt färdigt förrän 2050, överför de östra och mellersta rutterna - som öppnades 2013 respektive 2014 - redan 20,9 miljarder kubikmeter vatten varje år.
Inte överraskande påverkar dessa återkommande torkor också jordbruket och äventyrar grödor. En studie från 2020 som undersökte effekterna av dessa väderhändelser på Nordöstkina visade att under måttliga torkår gick 3,2% av majs- och 10,4% av sojabönsavkastningen förlorad. Under mer allvarliga torkor som har registrerats på senare år nådde förlusterna 21,8% respektive 14%.
En annan stor fråga som påverkar livsmedelssäkerheten i Kina är ökenutbredning, en process där naturliga och mänskliga orsaker minskar den biologiska produktiviteten i torrområden. Forskning visar att 27,4% av landet har drabbats av ökenutbredning, vilket påverkar cirka 400 miljoner människor. Hela Kinas jordbruksproduktion kommer från endast 7% av dess landyta, varav de flesta finns i norra områden som allvarligt påverkas av markdegradering. Denna företeelse hotar att lämna stora delar av dessa områden obeboeliga genom att försämra markinnehållet, öka erosionen, begränsa naturlig vegetation och nästan helt eliminera möjligheten till jordbruksproduktion.
En av regeringens huvudstrategier för att bekämpa ökenutbredning är Kinas Stora Gröna Mur, ett projekt som innefattar plantering av ungefär 35 miljoner hektar skog som sträcker sig ungefär 4 800 kilometer och är så brett som 1 448 kilometer. Resultaten har hittills varit tillfredsställande: tusentals hektar flyttande sanddyner har stabiliserats och frekvensen av sandstormar i hela landet minskade med en femtedel mellan 2009 och 2014. Vissa experter är emellertid mer skeptiska. Jennifer L. Turner, direktör för China Environment Forum vid det DC-baserade Woodrow Wilson Center, säger: "med den Stora Gröna Muren planterar människor massor av träd i stora ceremonier för att stoppa ökenutbredningen, men sedan tar ingen egentligen hand om dem och de dör."
Plastförorening är inte överraskande också ett av de mest påträngande miljöproblemen i Kina. Detta problem har länge plågat Kina till stor del tack vare det faktum att landet är världens största producent och konsument av plast.
Med en tredjedel av världens produktion av engångsplast fanns det i Kina 2020, endast omkring 17% återanvändes på något sätt. Dessutom innehar denna ekonomiska supermakt tillsammans med Indien och Brasilien omkring 20% av den globala andelen av felhanterat plastavfall, vilket inte bara leder till ökade metanutsläpp från soptippar, utan till slut också hamnar i havet via inlandsvatten eller genom vind och tidvatten. Yangtzefloden - Asiens längsta och världens tredje längsta flod - har förvandlats till en av de största källorna till global plastförorening. Detta är ett extremt oroande problem som regeringen har börjat åtgärda.
År 2020 implementerade Kina sina "Plastic Import Ban" -förordningar, som innebar att importen av 24 olika kategorier av solidavfall, inklusive plast, förbjöds. Detta beslut sände chockvågor genom den globala återvinningsekonomin, eftersom Kina under de senaste årtiondena hade varit mottagaren av en stor del av världens plastskräp. Effekten av importförbudet var en drastisk minskning av plastavfallet som skickades till Kina, och andra länder följde efter med liknande åtgärder.
Det är dock långt ifrån tillräckligt för att lösa Kinas egna plastproblem. Mer än 60 miljoner ton plast producerades i landet 2020, och detta antal väntas fördubblas inom de närmaste tio åren om inget görs. Regleringar för att minska plastanvändningen och öka återvinningen har saknat framgång, och därför måste Kina vidta ytterligare åtgärder för att hantera denna växande miljöutmaning.
För att bekämpa plastförorening har kinesiska städer och provinser börjat införa åtgärder som förbjuder användningen av plastartiklar som engångsbestick, sugrör och påsar. Flera städer har också infört återvinningsprogram och uppmuntrar invånarna att minska sin plastanvändning. Om dessa initiativ blir framgångsrika, kan de hjälpa till att minska plastföroreningarna i Kina på lokal nivå, men en samordnad och kraftfull nationell strategi är nödvändig för att tackla problemet på en större skala.
Klimatförändringar är det femte och sista miljöproblemet som kommer att diskuteras i denna artikel, men det är kanske det mest kritiska och omfattande. Kina har under senare år upplevt en dramatisk ökning av extrema väderhändelser som torkor, översvämningar, skogsbränder, sandstormar och tyfoner. Dessa katastrofer har lett till enorma ekonomiska förluster, skador på infrastruktur och stora förluster av mänskligt liv.
Översvämningar är särskilt förödande i Kina, där stora delar av landet ligger nära eller under havsnivån. Städer som Wuhan och Zhengzhou har drabbats av kraftiga översvämningar som har försatt stora delar av befolkningen i fara. Den globala uppvärmningen orsakar kraftigare och mer frekventa nederbördshändelser, vilket ökar risken för översvämningar.
Skogsbränder har också blivit allt vanligare i Kina, särskilt i norra delen av landet där skogsbeståndet är tätt och bränderna kan sprida sig snabbt. De skador som dessa bränder orsakar, inklusive förlust av skog, djurliv och skadad mark, är en stor utmaning för landet.
Kina har tagit viktiga steg för att minska utsläppen av växthusgaser och bekämpa klimatförändringarna. Landet har förbundit sig att nå topputsläpp senast 2030 och uppnå noll nettoutsläpp före 2060. För att uppnå dessa mål har Kina satsat stort på förnybar energi, inklusive sol- och vindkraft. Landet är också den största producenten och konsumenten av elbilar i världen.
Sammanfattningsvis är miljöproblemen i Kina många och komplexa. Landets snabba ekonomiska utveckling har haft en betydande inverkan på miljön och har lett till föroreningar, vattenbrist, plastföroreningar, och ökad sårbarhet för klimatförändringar och naturkatastrofer. Kina står inför en enorm utmaning i att hantera dessa problem och måste fortsätta att ta kraftfulla åtgärder för att bevara sin miljö och bygga en hållbar framtid för sina medborgare.
Kinas miljöproblem är omfattande och komplexa, resultatet av snabb ekonomisk tillväxt och industrialisering. För att hantera dessa problem måste Kina fortsätta att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra luft- och vattenkvaliteten, hantera vatten- och matbrist, minska plastföroreningar och bekämpa klimatförändringarna. Dessa insatser är avgörande för att säkra en hållbar framtid för landets befolkning och för att minska dess globala miljöpåverkan.
